När jag väl släpat mig ur sängen (det var superkonstigt att inte få höra la familia klampa upp för trappen med en bricka och sjunga "ja må hon leva" men de ringde iallafall innan pappa åkte på jobbet 06.30 tack! ) kollade jag posten.
Diverse fina kort från diverse släktingar hade dimpt ner men det som värmde mest var brevet från Pernilla.
Hade 19 olästa sms när jag vaknade också, det händer sannerligen inte varje dag! Tack!