I fem år har jag och alla andra Milanistat väntat på att Rossoneri ska besegra Inter på "bortaplan".
Ikväll var det våran tur, trots att vi saknar våra anfallare, spelar handbollsförsvar i 60 minuter och trots att Abate blir utvisad med en halvtimme kvar.

Jag är inte din största beundrare men tack Zlatan!
Åh, vad jag är lycklig, skäms inte när jag säger att jag fällde några tårar efter slutsignalen.
Fortsatt serieledning, vågar man hoppas att detta är Milans år?
Hur som helst så är storebror både vackrast och bäst i Milano ikväll :)